"Ask"
Ask, ask, ask, frågor, frågor & massa frågor.
Jag startade ask, tänkte på de länge, om jag verkligen skulle skaffa de. Jag la ut det på bloggen & vips över 100 frågor under en timme!! Ojojoj tror de är dags för en frågestund asså;)

Jag gillar inte ask egentligen, sidan är verkligen öppen för mobbning, hat & trakasserier. Fråga mig något anonymt. Tycker egentligen sidan borde tas bort, visst de är kul!! Svara på frågor, OM folk kan uppföra sig & inte skrika iväg en massa hat. Men haha vad är de jag säger, att folk ska bete sig ok mot andra på nätet? Behandla alla som man själv vill bli behandlad! STORT SKÄMT, nätmobbning är så sjukt fel, jag blir så
trött, folk tar livet av sig! Folk tar sitt liv på grund av allt skit från andra människor ute på nätet. Fattar ni hur jävla fel de är!!? De är helt oförklarligt.. Jag gråter.. Stakars människor.

Min ena vän blev sugen på att skaffa ask efter jag fixat de, men snabbt fick hon hat""
Kopierat från hennes ask,

-Hur kan man bli så ful som dig?-
-Tänkt på att banta?
-HAHA, om man vill ha sig ett gott skratt, klickar man in här, TACK:*-
-Sök till biggest losers för fan jävla fetto-
-Snyggt ass NOT HAHA fläskigt & platt-

Asså va fan, att man ens kan sitta & se fingrarna trycka ner tangenterna som skapar dessa meningar.. & sen helt galet!! Hur man kan klicka på "ask".
**FÖRBANNAD**

Varför följa någon annans väg när man kan gå sin egna?

Varför försöka vara som alla andra när man kan vara sig själv?

Antar att det handlar om rädsla, rädsla att folk inte ska acceptera en för den man är.

För som det är nu är nästan alla likadana, sticker någon ut lite och VÅGAR vara sig själv blir det oftast kaos och folk börjar mobbas, snacka skit osv..

Är det för att visa att man själv absolut inte är en sån som vågar vara sig själv?
Det har blivit så fel allting, varför ska de som är starkast och tryggast i sig själva behandlas som skit bara för att vissa andra har så dålig självkänsla och måste trycka ner andra för att själva växa?

Och varför får "mobbarna" status av det? Det är helt sjukt tycker jag.
Vem tror ni kommer komma längst i livet, den som kämpar och tar sin egna väg även fast det är tufft, eller den som följer strömmen och glider efter någon annan?

Jag tror att den som väljer sin egen väg hittar rätt väg, medans de andra går vilse.

Det är upp till er hur ni vill leva, kämpa er mot toppen och era drömmar eller kämpa för att passa in och få status.

För mig är det valet självklart, jag litar på mig själv och det kommer jag alltid att göra.

Spelar ingen jäkla roll vad andra tycker.

De äkta vännerna kommer alltid att älska dig för den du är no matter what. Och vem bryr sig om de falska?

Haha inte jag i alla fall. Glöm inte att ni är grymma, var starka och gör det NI vill, det är era liv och ni lever för att ha kul.

Slösa inte bort det!

DET är en fråga jag får nästan dagligen, och jag blir lika irriterad vartenda gång jag hör det. Tror ni att kissie & Nellie B alltid varit lika stora? Liksom deras bloggar hade oxå en början, en o känd en. Och tro inte då att deras bloggar låg på top 5 direkt!
Varför är det så att allt ska handla om publicitet, likes och kändisskap.. Seriöst? Är det så j*vla viktigt att bli stor i sociala medier, få sponsorer och paket hemskickat till sig? Har ni som nu vill bli kända tänkt på vilket arbete de personer som är stora i media lagt ner för att lyckats så bra som dom har gjort. Dom har bjudit på sig själva, lagt ner timmar med arbete bakom inlägg, bilder, videor osv vad det nu är som dom tycker är kul och dom trivs att göra med i livet.

Jag mår bokstavligen illa när jag ser hur personer utnyttjar andra för att få tid i rampljuset just för att bli "kända" och få status. Jag läste Nellie's inlägg som hon släppte för ett tag sen, om att folk vill stå i ramljuset, sno sekunder av henne bara för att få synas lite. Hur sjukt är inte de?
Folk kommer till Nellie, är jättesnälla och lär känna henne, hon litar på dom och rätt som det är börjar allt snurra och blåsa kring Nellie, det blir kaos och folk sticker, antingen med rädsla eller med en bra känsla. Varför med en bra känsla, jo för dom har fått sin tid i rampljuset. Nellie's vänner går från 100 följare till 5000 på bara några timmar, sen sticker dom från Nellie, lämnar henne och går vidare. Dom har fått sin tid i rampljuset. Är inte det helt jävla otroligt sjukt?! Människor kan verkligen göra allt för att få lite extra fame. Dom är villiga att köra över livslevande människor med känslor precis som du, för att få synas lite?

Jag personligen bloggar för att jag tycker det är otroligt ROLIGT. Det finns väldigt få människor kvar här i världen som verkligen vet vad det ordet betyder.
Det handlar inte om att du vann VM med din ponny samtidigt som den haltade ut ur banan med blod längst benet eller att du fäller alla fotbollsspelare på planen bara för att du ska skjuta i mål. Det är inte det roligt betyder..
Utan det betyder att du gör någonting du gillar och kör gärnet på att du ska bli grym på det. Det spelar ingen roll om det är blogga, spela hockey, simma eller cykla ner från en gräskulle. Tycker du det är roligt så ska du bara " Go For It!" Och i mitt fall nu så är det bloggningen jag tycker är roligast. Jag älskar att dela bilder, tips, skriva av mig och lägga ut massa drömmar, inspiration, mode.. you name it.

Tycker att vi alla ska sluta vara så beroende av att synas och vara kändats, få flest likes. Och istället lägga ner mer timmar på det just du brinner för.
Till det slutgiltliga svaret på rubriken.. Jag bloggar för att det är min hobby och.. för att jag tycker det är så jvla ROLIGT

Ja hur ska en vän vara?
Jag frågade lite olika i min närvaro..

Och de svar jag fick var följande; någon som är snäll, en vän för livet, tillit och någon som inte dömer, som man kan vara sig själv med, ömsesidig respekt & kärlek, förtroende, omtanke, kärlek och vänskap går hand i hand, en vän för livet -en livskamrat.

Jag tror att riktig vänskap är liksom kärlek få förunnat att få uppnå. Någon som alltid står på din sida i vått och torrt och som du kan ringa mitt i natten. Hur många sådana personer har du i din närhet? Någon som ringer utan att vilja något speciellt utan ringer ?bara för att?. Någon som ger utan att förvänta sig något i utbyte, villkorslöst. Om du har en sådan vän i ditt liv, vårda den vänskapen ömt! Det finns det som aldrig har haft en ?riktig vän?, och så vill jag att du ställer dig själv frågan ?är jag en sådan vän till någon??

Om det är något jag har lärt mig genom åren så är det att vänskap kan komma ifrån oväntat håll ibland och att de om det är så att någon anser dig var dens bästa vän så behöver det nödvändigtvis inte vara ömsesidigt. Ibland kan vänskapen vara enkelriktad, men det finns också de som har turen att ha flera vänner runt omkring sig. Lyckliga äro de! Och kom ihåg att vänskap inte växer på träd!

Själv är jag så tacksam över de vänner jag har och jag har lärt mig att inte ta dem förgivet och även om avståndet ibland är långt emellan så har riktig vänskap inga gränser. Jag uppmanar er alla att höra av er till era vänner och tala om hur mycket deras vänskap betyder för er! Så till alla mina vänner: Jag älskar er och tack för att ni finns!

Kära människa,

En person sa till mig att ?Om du säger att du har en riktig vän ska du vara glad. Om du säger att du har två så ljuger du?? Jag vet inte om det stämmer men den senaste tiden har jag funderat mycket på vad som definierar vänskap och vad vi menar när vi talar om ?riktiga? vänner.

När jag var yngre var det viktigt att ha så många vänner som möjligt, det var inte så noga hur väl vi kände varandra. Lite samma sak kan man väl säga om denna ?facebook-era?, ju fler vänner desto bättre?eller? Visst är det trevligt med bekantskaper men det är enligt mig också viktigt att omge sig mest med personer som hjälper en att utvecklas och må bra och som man själv kan göra det samma för. Allt för många gånger gör vi oss till i andras närhet eller i sociala medier för att bli omtyckta eller få bekräftelse. Att använda ett falskt jag för att behålla vänner eller vara med i ett gäng hör kanske en del av ungdomen till men en del av att växa upp är att också välja sina vänner med omsorg.

Detta är hur jag definierar en sann vänskap; En sann vän är närvarande i ditt liv och uthållig utan att vara medberoende. En sann vän är ärlig och kan på ett kärleksfullt sätt tala om för dig det du behöver höra även om det inte är det du vill höra. En sann vän ser hela dig men dömer dig ändå aldrig. En sann vän låter dig begå dina egna misstag men finns ändå alltid där för dig när du gör det. En sann vän glädjs alltid för din skull och är aldrig avundsjuk på din framgång. En sann vän förstår att er vänskap kanske inte kommer att vara för evigt men accepterar det och glädjs åt stunden. En sann vän är en vän utifrån hjärtat och inte utifrån intellektet.

För att kunna vara sanna vänner till varandra tror jag det är viktigt att båda parter känner sitt eget jag.

Med kärlek ~ Love

Att nå dina drömmar och ta dig dit du vill.

Framgång är ett ord som du kommer att få höra många gånger i ditt liv. Framgång är något som vi ibland känner att vi är utan och ibland kanske vi känner oss väldigt framgångsrika. Framgång är något vi alla kommer uppleva, på ett eller annat sätt, mer eller mindre. Vilket sätt du upplever det på, bestämmer ingen annan än du själv. För att nå din framgång & ta dig dit du vill måste du tro på dig själv. Det är du som styr över dig själv och ditt liv & du själv sätter dina egna mål. Att må bra själv & tycka om sig själv är grunden till att kunna hjälpa andra & ta sig dit man vill. En annan nyckel till framgång är att visualisera sig själv att vinna den där tävlingen, att klara av just den där uppgiften, att tjäna just den där summan pengar. Du måste föreställa dig själv att klara av det som är viktigast för just dig. Vad det än gäller. Vill du ha de där jobbet du alltid drömt om? Vill du vara så lycklig du bara kan? Varje kväll innan du lägger dig, se dig själv jobba på det där kontoret, se dig själv skratta & vara lycklig. För när du vill något tillräckligt mycket, verkar det som om hela universum är med dig för att få din önskan att slå in. Du kan inte i hela ditt liv sitta och vänta på att framgång ska komma till dig. Du måste ta vara på möjligheterna du får och även bjuda till själv. Gå in i det hela med ett leende på läpparna. Brinner det för det du gör, kommer du att lyckas. Ser du dig själv lyckas och tror på dig själv, kommer du att lyckas. Oavsett vem du är, varifrån du kommer eller hur du ser ut, homosexuell, what ever! Så har just du möjligheten att ta dig dit du vill. Du måste kämpa för att komma ditt du vill. Men de viktigste av allt är ändå att aldrig, ALDRIG ge upp!!

Klarar du de inte första gången, inte andra... Inte 23:e gången, håll huvudet kallt & fortsätt kämpa. Vem vet du kanske klarar de på 24.

Det finns inte allt för mycket saker här i världen som stör mig. En av de få sakerna som stör mig är när man liksom drar alla över samma kam. Bara för att t ex en blondin är mindre smart, måste då alla blondiner klassas som osmarta? Jag är lite inne på Underbaraclara’s spår när hon påpekar Blondinbella (läs Claras inlägg här) Då Blondinbella drar alla tjejer över samma kam och säger att vi tjejer sätter krokben för varandras framgångar. Det finns absolut många tjejer som beter sig så, men måste då alla tjejer få skulden för hur avundsjuka och dumma en del kan vara. Är inte det löjligt? En blondin kan vara hur vettig, klok och framgångsrik som helst och vissa tjejer kan faktiskt glädjas av andras framgångar och även vara hjälpande och stöttande på vägen. Bara för att man har en speciell hårfärg, klär sig på ett visst sätt eller är tjej ska man bli dömd. Det är dumt hur det kan vara, och jag kan även komma på mig själv ibland då jag har fördomar om vissa saker och ting. Bara för att t ex en kille varit otrogen en gång, betyder det inte att alla killar är idioter och att man inte kan lita på någon kille alls.  Jag vet att vi alla har fördomar om vissa saker. Men att dra alla över samma kant är bara dumt.

Jag är glad för att jag är jag. Jag är glad, nöjd och jag är lycklig. Jag är sprallig, nyfiken och halvgalen. Jag är snäll, omtänksam och jag har bra självförtreonde. Men det är inte ofta jag riktigt tänker på hur andra ser mig. För jag vet att när jag är jag, det är då mina vänner tycker om mig. Andra, som inte känner mig, tycker säket att jag är tråkig. Jag kanske verkar tråkig i bloggen. Eller jag kanske ser tråkig ut. Men… Helt ärligt, så kanske jag är tråkig? Det är var och ens egen uppgift att avgöra. Och att komma tillbaka till självförtroende delen, så bryr jag mig inte. Jag menar, jag kan inte vara omtyckt av alla, jag kan inte rädda världen, jag kan inte hela tiden vara ”duktig”, även om jag kanske hade velat det. Jag är bara en människa. En människa med gott självförtroende, som inte hela tiden orkar bry sig om vad andra tycker eller tänker. Till en viss gräns bryr jag mig, ja. Men det får inte gå till överstyr. Bara för att jag har gott självförtroende och står för min åsikt, delar med mig av det jag tycker och tänker. Så betyder inte det att jag alltid är så himla glad och lyckig. Jag är fortfarande en människa. En människa med känslor. Jag har också legat i sängen och gråtit mig till sömn, jag har också mått dåligt. Det som irriterar mig är att, – bara för att jag har ett leende på läpparna, så betyder inte det att jag hela tiden är lycklig. (även om jag oftast är det) .

Det finns tre ord, så betydelsefulla, så viktiga. - Hur mår du?